Promenad med Nyssan.

I kväll tog Onyx och jag en egen promenad, vi brukar göra det ibland. Jag brukar då hitta på nåt extra som vi inte kan göra när alla är med. I kväll råkade jag tappa en extra vante som jag hade med och tänk att det låg en godis på den också, hur det kan bli. Hon vet precis när jag börjar oja mej över vanten, snabb som blixten, men ta den med tillbaka icke. Jag har inte tappat vante sen i höstas men nog kom det lilla livet ihåg det.
Så gick vi lite fot, sitt stanna kvar, sitt stanna kvar med inkallning , ligg och så lite träning på pipan. Hon älskar när jag blåser i den, tacka för det alltid godis och beröm. Småflickorna tycker också om den.
Några mörka suddiga bilder blev det.

Onyx har hittat vanten.

Tur hon har väst på annars vore det ingenting.

Hon är allt bra go det lilla hjärtat.

När vi kom hem tog jag ut dem alla på bakgården. Samma sak händer nästan jämt när Onyx o jag haft en egen promenad, hon får "Pandora syndrom". Benen går som trumpinnar svansen likaså och hon bara springer, tokfia. Imponera på småflickorna kanske, vad vet jag.

Så fick den blå och de stora tomtarna gå och sova, de små har redan somnat till nästa jul.

Bockarna tyckte det var skönt att slippa stå där alldeles stela nu sover de hos halmgrisarna.

Annars har dagen varit lugn. Bakat siktkakor, det är nog det enda vettiga jag gjort idag. Förutom mina små älsklingar förstås.

Nu ska vi ta en sväng flickorna och jag sen är det dags att ställa sej under lite strilande vatten och sen gå och sova. I morron en ny dag och nya glädjeämnen och bekymmer.

Ha en bra vecka.